Kolumn skriven av Tuomas Enbuske i Iltalehti den 1 juni 2018.
https://www.iltalehti.fi/kotimaa/201806012200986270_u0.shtml
Översatt till svenska av Patrick Wingren.

Den tionde maj marscherade Finlands utrikesminister Timo Soini i en demonstration mot abort under sin arbetsresa i Kanada. Soinis statssekreterare publicerade ett foto från händelsen, där det underströks att det faktiskt är Finlands utrikesminister som marscherar.

Ingen var intresserad. Ingen hörde Timos rop.

Timo var som en skrikig småpojke i sitt rum, en som inte ens fick en kram av sin mamma. Därför ville han åtminstone ha sig en omgång med bältet. Timo kletade ner sitt rum med sin avföring och låg på golvet och grät. Men mamma hade annat för sig, mamma gick inte ens in för att skrika åt honom.

Timo var som en svartsjuk make vars fru hade en ny ung kollega. Timo ville ha uppmärksamhet. Överväldigad förstod han till sist att det som skrevs “homme” inte betydde homo, skaffade sig en ananas-frisyr och klädde sig i ungdomliga kläder. Men frun bara arbetade och arbetade, och kom inte ens ihåg att fnysa åt Timos flossande.

Ingen lade märke till Soini.

Därför försökte Timo ännu en gång. Han skrev i sin blogg om hur han deltagit i en demonstration mot abort. Inte ens det noterades. Han var tvungen att ännu den här veckan skriva en kritisk bloggtext om Irlands positiva abortbeslut.

Nu nappade det! Äntligen blev nån arg, och flera tidningar lyfte fram scoopet. Timo jollrade.

Eftersom abort i detta ögonblick är den mest centrala politiska frågan i Finland. Inte sote, inte statsskulden, inte de marginaliserade unga, inte rasism som vardagsfenomen eller Ryssland som skolmobbar sina grannar.

Låt oss åtminstone för ett ögonblick tala sanning, om utrikesminister Soini ännu minns vad det innebär. Ingen håller på att förbjuda abort i FInland. Soini krävde inte att det infördes i regeringsprogrammet, hans parti har inte gjort någon beredning för riksdagen, ingen lag i den riktningen planeras över huvud taget.

När Timo Soini skriker sig blå i ansiktet om abort, så handlar det inte om abort. Avsikten är att föra diskussionen bort från de egna lögnerna. Timo Soini har svalt flera av sina principer än han ätit dubbelbaconburgare vid Hesburger.

Soini talar förstås inte om sote som drivs igenom med våld i landet, den huvudlösa landskapsmodellen, eller något annat viktigt. Soini har inte uttalat sig om sote. Inte över huvud taget. Förutom rörig rappakalja i hans blogg. Timo. Är. Ändå. Besviken. På. Sossarna. Eller. Var. De. Kommunister.

Därför tränger sig Timo Soini nu på slutrakan in i andras sängar oftare än han kryper upp vid sin frus sida. När man armbågar sig in i människors sovrum är det möjligt att få ett ungfär tioprocentigt stöd i Finland. Därför hör vi innan valet om motstånd mot sex före äktenskapet, om mobbning av bögar, och om inte annat så rider vi Mannerheim med bibeln som sadel. Här alltså en finländsk krigshjälte, som i Finland inte hade fått service på sitt modersmål svenska om Timo Soinis parti hade fått bestämma.

Det skulle förstås vara lätt att skratta åt det här. Se det som ett harmlöst spratt. Men mobbning berör människor av kött och blod. När barnet till ett homopar tvingas höra samma dynga år efter år så sätter det sina spår. Att rida på abort är särskilt motbjudande.

Abort är en väldigt viktig jämställdhetsfråga, eftersom kvinnan ensam tvingas bära följderna av oskyddad sex. Också av sådan sex där preventivmedel använts, men inte funkat. Det här är fullständigt orättvist mot kvinnor. Och passar väl in i det pedofila kvinnohat hos den katolska kyrkan för vilken Soini är en representant.

I värsta fall tvingas till och med kvinnan bära följderna av våldtäkt. Av ett oerhört fult och grymt våldsbrott. Och här kommer den grymmaste aspekten: Timo Soini motsätter sig också den våldtagna kvinnans abort. Timo. Soini. Gjorde. Det. Ont. När. Operationen. Avlägsnade. Ditt. Samvete. I. Stället. För. Din. Gallsten.

Jag var också tvungen att göra abort som väldigt ung. Vi var ansvarsfulla, men kondomen svek oss. Det mest ångestfyllda var att jag inte kunde något åt det, att det inte var i mitt inre. Det enda jag kunde göra var att vid sidan om betrakta den andras vånda. Jag önskade nu och då att embryot skulle ha funnits i min kropp. Då skulle plågan åtminstone på något sätt ha kunnat bearbetats fysiskt. Jag vill inte ens försöka påstå att jag vet hur det känns för en kvinna. Och för det behövs inga skolmobbare av Soinis kaliber.

Abortmotståndare kunde sluta hata kvinnor och i stället hata båda aktörerna i fortplantningen. Om mamman är tvungen att delta i barnafödslotalko av ett oönskat barn, så bör befruktaren för sin del åläggas att sköta om barnet fram till myndig ålder. Mamman var redan tvungen att använda sin kropp och axla sin roll. Därför borde barnen sättas på pappornas axlar 24 timmar av de 18 åren. Då kunde mamma mellan baby shower och fyllefest betala de där 156,39 euro i underhållsbidrag. Om det roar. Kunde Soini också marschera för detta och publicera nån bloggtext på förskolenivå i frågan. Nå, det var elakt av mig. Förlåt, alla förskolebarn.

Det är varje barns rätt att födas önskat. Det finns redan för många familjer i världen i vilka kraften och föräldraskapsfärdigheterna inte klarar av att svara mot barnets behov. Och abort är fortfarande stigmatiserat. Många kvinnor har dåligt samvete över abort.

Soini förundrar sig över att man tvingas försvara försvar av liv. Soini är antagligen vegan, eftersom liv är så heligt för honom. Förutom att han inte är det. Soini ser det som sin rättighet att bestämma över en redan född, tänkande och kännande varelses liv. Mörda liv, så att han kan äta sin korv vid travbanan, åtminstone om det finns en fotograf på plats. Soini har heller inga problem med att skicka människor till krigshärdar.

I länder där abort är förbjudet är kvinnorna i en fruktansvärd situation. Kvinnor vågar inte söka sig till sjukhus ens på grund av missfall, sjukvårdpersonalen rapporterar av rädsla för straff också sånt. Amnesty International har rapporterat om sådana fall bl.a. från El Salvador, där både den som utför aborten och sjukskötaren hamnar i fängelse för mord. Enligt bibeln bör en mördare dödas, så om Timo Soini vore logisk så borde han redan nu stena mig till döds.

Hur är det möjligt att Timo Soini kan vara så cynisk och elak? Homosexuella, deras barn och kvinnor som genomgått abort är alla bara spelpjäser för honom. Och ändå motsätter sig Soini homo- och lesbopars önskade barn, även fast de dokumenterat mår bättre än heterobarn som fötts av tvång.

Utrikesministrarna Erkki Tuomioja och Alex Stubb bloggade analyser rörande litteratur och internationell politik. Timo Soinis blogg liknar mera en förvirrad provokation från en svagsint livstidsfånge. Med den skillnaden att fångarna i allmänhet ångrar sina synder.

Soini kritiserar identitetspolitik, men bedriver precis sådan själv. När vi slåss här om indianfjädrar och aborter så kan kan regeringen samtidigt genomföra århundradets transferering från Helsingfors till landsbygden och till stora internationella företag. Strategin är vettig, men så illvillig och cynisk att till och med Doktor Faust skulle ha blivit illamående. Det sägs att liv är heligt för Soini. Ingenting annat är heligt för honom än framgång i hans egen karriär.

De blåas stöd är för tillfället lika lågt som erektionsvinkeln hos de framför datorn sittande bittra kvinnohatare som röstar på honom. Därför fiskar Soinis nya parti i andra sängar, ivrigare än än en key account manager från Esbo i Teater VIP:s garderobskö. Eftersom. Kommunister. Och. Feminister. Och. Snart. Får. Man. Inte. Längre. Äta. Korv.

Soini är Finlands farligaste politiker. Det är den öppet rasistiska, numera hädangångna Toni Halmes förtjänst att Soini klev upp i riksdagen. Därefter lyfte han upp Jussi Halla-aho i rikspolitiken. Det var först när Halla-aho stal partiet som Timo Soini framställdes som den stora humanist med vilken regeringen sannerligen kunde samarbeta.

Timo Soinis arvsgåva till Finland är normalisering av rasism och ett tjugotal år av pågående trakasseri av homosexuella, minoriteter och kvinnor.

TUOMAS ENBUSKE