Juha Sipilä

Det värsta är att Juha Sipilä talar om bolsjevistiskt lugn på ett överlagt sätt.

[ Foto: Arno Mikkor / © CC 2.0 ]

Lauri Nurmi, politisk reporter, förundrar sig över Sipiläs sätt att tala om bolsjevistiskt lugn på ett överlagt, beundrande sätt. Sipilä konstaterade för åhörarna under centerns partimöte i fredags att sote-reformen nu bör föras i mål med bolsjevistiskt lugn.

Publicerad i Aamulehti den 8 juni 2018.
https://www.aamulehti.fi/uutiset/pahinta-on-etta-juha-sipila-puhui-bolshevistisesta-rauhallisuudesta-harkitusti-demokraattisen-maan-politiikkaan-ei-kaivata-yhtaan-murhaavaa-kylmaverisyytta-201002295
Översatt till svenska av Patrick Wingren

 

Juha Sipilä, statsminister för det Finland som blev självständigt för hundra år sedan, öppnade i fredags det av honom ledda partimötet i Sotkamo – och manade centerpartister att uppvisa ett “bolsjevistiskt lugn.”

Sipilä använde frasen när han talade om den sote-reform som regeringen driver.

Talet var skrivet på förhand. Noggrant citerat [översatt, övers. anm.] konstaterade Finlands statsminister följande:

“Det viktigaste just nu är att komma ihåg att det för Finland viktigaste är att få till stånd en reform – låt oss nu bara driva detta i mål med bolsjevistisk lugn.”

Det var förmodligen så här som också Lenin och Stalin instruerade sina dödspatruller. Även de talade om reformer.

Finlands statsminister är en person av vilken man med fog kan förutsätta någon slags elementär känsla – och framför allt förståelse – för historien.

Under det bolsjevistiska lugnet återinförde Lenin dödsstraffet i Ryssland genast efter att han stigit till makten. Med bolsjevistisk kyla genomförde bolsjevikerna tvångskollektivisering av böndernas jordegendom till exempel i Ukraina, och mördade motståndare som stödde demokrati.

Med samma målmedvetna lugn avrättade de tsar Nikolaj II och hans barn i en mörk källare.

Den på Lenin följande Stalin var en av de mest hetlevrade bolsjevikerna, och han inledde på 1930-talet en terrorvåg för vilken tusentals finländare som byggt det socialistiska samhället i Sovjetkarelen föll offer.

Inledningsvis föddes bolsjevismen inom den ryska socialdemokratin, från vilken den lösgjorde sig till ett eget parti efter marsrevolutionen år 1917. Bolsjevikerna såg våld som rätt metod för att skaffa sig makt och bibehålla den. De grundade det kommunistiska partiet och sovjetdiktaturen. Att allt detta lyckades grundade sig på bolsjevistiskt lugn.

I Kommunismens svarta bok som publicerades år 1997 uppskattas att det proletariatets diktatur som skapades av bolsjevikerna orsakade närmare 100 miljoner människors död. En forskargrupp ledd av Stéphane Courtois utredde kommunistländernas interna ohyggligheter efter att Sovjetunionen kollapsat.

Det mest oroande i Sipiläs tal är det faktum att han talar om boljevistiskt lugn på ett överlagt och beundrande sätt.

Många företagsledare var för övrigt på 1930-talet begeistrade över systematiken hos de av Hitler ledda nationalsocialisterna.

Med nationalsocialistisk systematik kunde man genom att dra nytta av Europas järnvägsnät effektivt organisera tvångsförflyttningar av judar.

I det bolsjevistiska och nationalsocialistiska lugnet fanns mycket gemensamt när de genomförde sina fruktansvärda samhällsreformer. Båda grupperna hade förtjänat att förlora det andra världskriget.

Sipilä är till sin bakgrund och sin natur en företagsledare. Nu är han – redan för fjärde året – Finlands mest inflytelserika politiker. Alltså inte någon nybörjare.

Ingen värdig och ansvarskännande politiker bör beundra bolsjevistiskt lugn eller nationalsocialistisk systematik.

I demokratiska rättsstater är samhällsdiskussionen upprivande – och det bör den också vara. Det hör till att reformer vacklar under trycket från den offentliga debatten. Om reformerna – och de som driver dem – inte klarar press och kritik, bör både de förra och de senare bytas ut efter nästa val; till nya reformer, och till nya beslutsfattare.

Finland behöver inte en statsminister som ser bolsjevistiskt lugn som en god sak – och jag menar inte nu att Juha Sipilä inte skulle kunna vara statsminister.

Den mest skrämmande tanken är att en statsminister sätter värde på bolsjevistiskt lugn som politisk ledaregenskap. Det skulle kunna innebära att statsministern med alla tänkbara medel och utan hänsyn till följder är beredd att genomdriva reformer som står i strid med samhällsmajoritetens intresse.

Gällande sote-reformen så stödde inte en enda framstående sakkännare grundandet av 18 självstyrda sote-landskap.

Ändå – eller kanske just på grund av det – har statsminister Sipilä skjutit sin reform framåt med hans i Sotkamo nämnda lugn.

Gällande bolsjevismen och bolsjevikerna, då?

Deras lugn förde med sig ett samhällsystem och en -realitet som inte var hållbar. Därför varade inte Sovjetunionen för evigt.

De 18 sote-landskapen torde gå samma öde till mötes, om de grundas i Finland med beslut av Sipiläs regering.

LAURI NURMI

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *