Kritikerkören rasar över reformer eftersom systemet är hotat, men utmanarna måste orka fortsätta upprepa sitt budskap: en annan värld är möjlig, skriver Antton Rönnholm.
Kolumn av Antton Rönnholm, partisekreterare för SDP.
Publicerad den 1 juni 2018 på demokraatti.fi.
Översatt till svenska av Patrick Wingren.
På 1600-talet var jordklotet fastspikat i centrum av världen, men Galileo Galilei stödde en solcentrerad världsbild.
Den katolska kyrkan som satt vid makten höll fast vid sin bibeltolkning och på 1630-talet tvingades Galilei åka ända till Rom för att försvara sin irrlära om att jorden rör på sig. Vid rättegången försattes han i arrest och publiceringen av hans kommande böcker förbjöds.
Legenden vi känner igen från skolan berättar att Galilei när han reste sig från sin knäböjda ställning muttrade “och likväl rör hon sig.”
På vändagen i år sköt en ung elev i Coral Springs i Florida sjutton klasskamrater och sin lärare. Det här var ett fruktansvärt dåd i raden av många liknande. Genast efter händelsen startade skoleleverna – som inte ännu får köra bil, rösta eller köpa öl – #NeverAgain-rörelsen med målsättning att få till stånd en ändring i USA:s vapenlagar. Dessa unga har sen dess framträtt på tidningen Times omslag, 750 000 människor har marscherat i Washington, och stödet för vapenorganisationen NRA är lägre än det varit på två decennier.
I vår har SDP tagit ledningen i den politiska diskussionen. Delvis med nya tankar, delvis med tankar som förts fram i flera decennier. Tankar om föräldraledighet, förlängning av läroplikten, förbättrande av alla låginkomsttagares ekonomi och en helt ny modell för socialskydd har mötts av kommentarer om bristande ansvar och nationalekonomisk katastrof. Vårt förslag om en skiftning av tyngdpunkten – beskattning av förmögenhet – har av nationalekonomer beskrivits som en väg som leder oss över ruinens brant.
Vad har då den revolutionerande tanken om heliocentritet, USAs vapenproblem och SDP:s i sig vardagliga förslag gemensamt?
Vi känner igen förslagen här hos oss liksom hos andra: ett ökad individuellt ansvar, minimal beskattning, försäljning av offentlig egendom och privatisering av tjänster.
Den katolska kyrka som i tiderna hade makten höll fast vid sin tanke om en bokstavlig tolkning av bibeln, eftersom alla eftergifter skulle undergräva dess auktoritet och möjligheter att stöda dess egna politiska och ekonomiska maktposition genom tolkningsmonopol.
Den amerikanska vapenlagstiftningen regleras av tillägg nr 2 till grundlagen från år 1791, i vilket medborgarna gavs rättighet att bära vapen. Den konservativa tolkningen av grundlagen i USA har drivits till ett cementerat läge i vilket vapenbegränsningar är i stort sett närmast omöjliga att genomföra – även om den moderna tolkningen, ur ett europeiskt perspektiv, utan tvivel utgör ett hot mot medborgarnas liv.
Vi känner igen förslagen här hos oss liksom hos andra: ett ökad individuellt ansvar, minimal beskattning, försäljning av offentlig egendom och privatisering av tjänster. Vi känner också igen retoriken: det finns inga alternativ, pengarna räcker inte, den offentliga sektorn är ineffektiv och skatter är en väg till träldom, som titeln på ideologins lärofader Hayeks bok.
Det är en fråga om inramning. I ett ramverk som domineras av den tolkning som starkast stöder maximering av egen fördel – gällande gudagiven sanning, hela nationens bolagsordning eller politiskt svängrum – har utmanaren det aldrig lätt.
Kardinalerna för den ekonomiska politik som saknar alternativ står inte ut med tanken på att alternativ plötsligt skulle existera.
Att kritikerkören rasar över reformer har alltså inte enbart att göra med innehållet i enskilda förslag, utan med hotet mot systemet. Kardinalerna för den ekonomiska politik som saknar alternativ står inte ut med tanken på att alternativ plötsligt skulle existera. Det skulle ställa hela diskussionen på huvudet och ställa det framtida landskapet i ett helt annat ljus. I en sån framtid är inte ackumulering av egendom en oundviklig mekanism och nedskärningar inte den enda lösningen. I ett sånt ramverk stiger varje människas kompetens och varje generation har det bättre än tidigare.
Utmanarna måste orka fortsätta att upprepa sitt budskap: en annan värld är möjlig. Finland går framåt när alla är delaktiga. De som har den största fördelen i spelet kommer att skrika. Kraftigt. Men när oljudet är som högst, kom då ihåg:
Och likväl rör hon sig.
ANTTON RÖNNHOLM
